Varför godkänner jag inte Sipiläs aktiveringsmodeller?

Jag är en arbetare och jag representerar arbetare på min arbetsplats som huvudförtroendeman och ställer mig mycket kritiskt till denna regerings lagförslag för att de oftast gynnar endast de få och de utvalda och ofta har en gemensam nämnare: att försvaga arbetarnas position. Även arbetslösa, studerande, sjuka och pensionärer har fått erfara grymma nedskärningar samtidigt som de rika har fått skattelättnader och inte en cent har blivit skuret av företagsstöden.

 

Sipilä har upprepade gånger deklarerat hur regeringens åtgärder har höjt sysselsättningsgraden och hur de ännu vidare kommer att förbättra Finlands effektivitet. Jag anser ändå att världsekonomin är den riktiga orsaken och att sysselsättningsgraden snarare har stigit trots Sipilä, inte tack vare honom. För mig verkar det klart att regeringen Sipilä inte bryr sig om de vanliga medborgarna, deras aktioner styrs helt av storföretagens lobbare och de rikastes intressen.

 

Också dessa så kallade sysselsättningsåtgärder eller aktiveringsmodeller, är en del av samma agenda där målet inte är att hjälpa arbetslösa att få jobb, utan att få mer utbud än efterfrågan av arbetskraft på arbetsmarknaden. På detta viset vill man kunna pressa ner lönerna, då arbetarna inte kan eller får tacka nej till något jobb, vare sig det är hur uselt som helst. En gemensam nämnare i alla Sipiläs nya lagar gällande arbetsmarknaden, är käppen, det finns ingen morot någonstans hur man än letar.

 

Jag tycker att man bäst kunde höja arbetsgraden genom att göra arbetet mera attraktivt, man borde satsa på att trivas och må bra på jobbet. Man borde stöda småföretagare att anställa arbetare, t.ex. via skattelättnader eller anställningssedlar. Man borde satsa på skolning och utbildning, vi borde sträva efter att våra arbetare i Finland skulle vara dom skickligaste och nöjdaste arbetarna i världen!

Lämna en kommentar

%d bloggare gillar detta: